commenting

need_login_to_comment

Genvägar

Bläddra bland produkter

Läs artiklar om trädgårdsskötsel

Läs artiklar om ekoboende


Hitta närmaste Biolan-återförsäljare

Sök återförsäljare


Biolan Oy – huvudkontor

Besöksadress: Lauttakyläntie 570, FI-27510 Eura
Postadress: PB 2, FI-27501 Kauttua, öppet vardagar: 8–16
info@biolan.fi

13.3.2017

Potatis

Översikt

Potatisen är hemma från Syd-Amerika, där man har odlat den redan i tusentals år. Till Europa kom potatisen på 1500-talet, men först på 1700-talet började den vara en betydande näringskälla. Finländarna äter i medeltal 55 kg potatis per år. Potatisen kan användas mångsidigt och till sitt näringsvärde är den ett baslivsmedel för finländarna. För att odla potatis för en persons årsbehov räcker ett område på 5 × 5 meter.


Att grundlägga växtbeståndet

Växtplats

Potatisen trivs bäst på en varm och ljus växtplats, där vatten inte blir stående. Potatisen lider inte lätt av surhet i jorden, utan den trivs bra på pH-området 5,5–6. För att bekämpa potatisskorv kan man i alltför basisk odlingsjord tillsätta okalkad Biolan Grundtorv. Den ogödslade torven binder näringsämnen ur marken, så man måste höja gödslingsnivån från det vanliga. Lämplig dosering för Biolan Naturgödsel för potatis och rotfrukter är 1 liter gödselmedel/100 liter torv. Också Biolan Mylla för rodo och barrträd lämpar sig för jordförbättring överallt i trädgården, om pH i jorden är för hög (alkalisk) och vid odling av växter som gynnar syrligt växtunderlag, såsom potatisen. Ett lager på cirka 5 cm blandas i jorden i samband med höst- eller vårbearbetningen.

Då man använder naturgödselmedel för gödsling av potatislandet, fungerar de samtidigt som jordförbättringsmedel då de ökar humusmängden i jorden. På styv lerjord och på mager sand- eller mojord kan man dessutom använda växttorv för att förbättra markstrukturen och öka mullhalten. Om man inte vill sänka markens pH, använder man för jordförbättring naturenligt gödslad och kalkad Biolan Växttorv. I samband med jordbearbetningen på våren kan man sätta ut 100–150 liter jordförbättringstorv per 10 kvadratmeter. Kompost gjord på trädgårds- och hushållsavfall ökar precis som växttorv markens humusreserv och förbättrar grynstrukturen. I potatislandet kan man använda 50–200 liter kompost per 10 kvadratmeter.

Gödsling

Rätt gödsling påverkar både skördemängden och kvaliteten hos potatis. Överstor gödsling med lätt lösligt kväve samt överdosering av kalium försvagar potatisens kvalitet. Potatisen blir vattnig, avmogningen fördröjs och potatisen är känsligare för många sjukdomar. Riklig fosforgödsling däremot är bra för potatis: knölarna blir fastare, avmogningen sker snabbare och hållbarheten förbättras. I naturgödselmedel är största delen av kvävet bundet vid organiskt material i en långsamt löslig form. Näringsämnen som är bundna vid organiska ämnen kommer till följd av mikrobverksamheten till växternas förfogande. Potatisen tar upp näringsämnen från våren till sensommaren och den kan effektivt utnyttja näringsämnena i naturgödselmedel. Biolan Naturgödsel för Potatis och Rotfrukter har utvecklats för produktion av högklassig matpotatis. Man sätter ut 2,5 liter gödsel på 10 kvadratmeter. Utsättningen görs som bredspridning innan potatisfårorna dras eller direkt i planteringsfåran.

Plantering

Beroende på knölstorlek behöver man 2,5–5 kg sättpotatis för 10 kvadratmeter. Potatisen kan förgros före plantering, då får man en tidigare och större skörd. Potatisen får gro i 8–15 °C temperatur på en ljus plats och gärna i ett grunt kärl. Groningen kan påbörjas 2–4 veckor före plantering.

Man sätter potatisen först då markens temperatur är minst +8 °C. Planteringsförhållandena är i allmänhet gynnsamma i månadsskiftet maj-juni. Om man sätter potatis i alltför kall och våt jord, kommer tillväxten långsammare i gång och risken för sjukdomar ökar. Potatisen sättes med minst 60 cm radmellanrum och på 8–10 cm djup - under sommaren myllar man bänkarna så de blir tjockare. 

Skötsel under växtperioden

Potatisbänkarna bör myllas till slutlig form innan plantbeståndet blir slutet. Ordentlig myllning hindrar knölarna att bli gröna och skyddar dem också mot brunröta (potatispest). Om försommaren är torr, lönar det sig att bevattna ordentligt några gånger, då säkerställer man en större knölskörd, bekämpar potatisbladmögel och hindrar att knölarna spricker.


Sorter

Tidiga och sommarsorter

Adora

  • fast; passar för kokning, i soppor och i sallader
  • inte speciellt känslig varken för mörkfärgning vid kokning eller för enzymatisk mörkfärgning
  • stora, kantigt avlånga, platta knölar
  • skalet är ljust och slätt, knölens inre färg är medelkraftig eller kraftig gul
  • motståndskraftig mot nematoder och virus

Amazone

  • mjölig sort för universalbruk
  • rätt små, avlånga knölar av jämn storlek
  • knölens skal är ljust och slätt, innanmätet ljusgult
  • mottaglig för potatispest, nematodresistent

Ostara

  • passar på grund av låg stärkelsehalt till sallader och lådrätter
  • stora, avlånga och platta knölar
  • knölens skal är ljust och nätaktigt, innanmätet ljusgult
  • rätt motståndskraftig mot sjukdomar
  • för att få god kvalitet undvikes kraftig gödsling

Rocket

  • tidig
  • knölens innanmäte ljusare och fastare än hos andra tidiga sorter
  • stor, avlångt rund och fyllig knöl

Siikli

  • passar för sallader, lådor och som kokpotatis
  • snabbt växande med liten blast
  • avlånga och släta knölar
  • innanmätet gult, fast och välsmakande
  • mottaglig för potatisbladmögel både på bladen och knölarna, men tidig skörd hindrar skador

Timo

  • en av de tidigaste sorterna, god kokkvalitet
  • stora, runda eller avlångt runda knölar
  • skalet ljust och tunt, innanmätet ljusgult
  • passar för odling i hela landet
  • rätt god motståndskraft mot potatisskorv
  • känslig för virussjukdomar och svag motståndskraft mot potatisbladmögel 
Höst- och vintersorter

Bintje 

  • fast; passar som kokpotatis, i sallader och lådrätter, men inte till mos
  • gammal sort, som hållits länge i odling tack vare stor skörd och god brukskvalitet
  • medelstora, avlånga, rätt släta knölar
  • innanmätet ljusgult
  • under våta somrar mottaglig för de allmännaste sjukdomarna på potatis

Blue Kongo

  • mjölig, passar till mos, ugnspotatis och försiktigt hanterad även i sallader
  • avlånga knölar med ganska djupa ögon
  • skalet är mörkt blåviolett och innanmätet violett
  • ännu rätt sällsynt specialsort
  • mottaglig för potatisskorv

Hertha

  • svagt mjölig, passar för universalbruk
  • medelstora, plattrunda, något kantiga knölar
  • skalet ljust och glatt, innanmätet medelgult
  • kräver rätt kraftig gödsling
  • motståndskraftig mot sjukdomar, odlingssäker sort med stor skörd

Matilda

  • god universalpotatis
  • känslig för enzymatisk mörkfärgning, blir lätt grön under lagring
  • medelstor, fyllig knöl med avlång form
  • ljust och glatt skal, medelgult innanmäte
  • har nytta av kraftig gödsling
  • motståndskraftig mot potatisbladmögel

Nicola

  • fast matpotatis, går inte sönder vid kokning
  • medelstor, avlång, fyllig knöl
  • ljust och något nätaktigt skal, medelgult innanmäte
  • bästa kvaliteten fås med rätt svag gödsling
  • god motståndskraft mot virus och skorv, nematodresistent

Pito 

  • den mjöligaste av våra matpotatissorter; bäst till mos, som ugnspotatis och i bakning
  • utmärkt smak
  • rätt små, avlånga, släta knölar med vackert gult innanmäte
  • hållbar, relativt motståndskraftig mot sjukdomar

Puikula 

  • typ mandelpotatis, odlas i Lappland och i norra Österbotten
  • mjölig, går lätt sönder
  • utmärkt smak
  • sen lantsort
  • avlånga, droppformade och ofta små knölar
  • skalet är ljust och skiftar i violett vid groddändan, innanmätet kraftigt gult
  • relativt motståndskraftig mot sjukdomar, mycket hållbar sort

Rekord

  • universalpotatis
  • stora knölar med kraftigt skal, rundat avlånga, har god smak
  • i stora knölar förekommer mörkfärgning i mitten
  • blir lätt grön och har benägenhet för både enzymatisk mörkfärgning och mörkfärgning vid kokning
  • riklig kvävegödsling försämrar kvaliteten
  • motståndskraftig mot brunröta i knölarna, men känslig för virussjukdomar

Rosamunda

  • rödskalig sort, främst som ugnspotatis
  • stora, avlånga och släta knölar
  • medelmåttig stärkelsehalt, som dock beror på väder- och odlingsförhållanden
  • ganska motståndskraftig mot sjukdomar, odlingssäker sort

Sabina

  • universalpotatis
  • släta knölar med ljust skal
  • innanmätet ljusgult och välsmakande
  • utsädet bör förnyas tillräckligt ofta; redan i tredje generationen kan Sabina vara angripen av virussjukdomar och knölarna blir missformade

Satu 

  • ny, ganska mjölig matpotatis
  • knölarna medelstora, avlånga
  • skalet ljust, slätt och tunt
  • motståndskraftig mot kräfta och nematoder, relativt väl motståndskraftig mot virussjukdomar

Sini

  • ny fast matpotatis
  • tål väl såväl enzymatisk mörkfärgning som mörkfärgning vid kokning
  • skalet är gult, ganska slätt, innamätet gräddfärgat
  • kräver varm växtplats, tål torka
  • motståndskraftig mot kräfta och nematoder, relativt väl motståndskraftig mot virussjukdomar, känslig för skorv

Suvi

  • ny, mjölig matpotatis
  • stora och rundat avlånga knölar
  • innanmätet gult och smakligt
  • nästan lika mjölig sort som Pito, men kokar inte lika lätt sönder
  • motståndskraftig mot pest, kräfta och nematoder, god motståndskraft mot potatisbladmögel och brunröta på knölen, likaså mot potatisskorv

Van Gogh

  • rätt sen, mjölig, god universalpotatis
  • medelstora, avlånga knölar som smalnar av mot naveländan
  • ljust och slätt skal, innanmätet kraftigt gult
  • drar nytta av tät plantering
  • ganska motståndskraftig mot sjukdomar, nematodresistent

Vital 

  • tidig vinterpotatissort med stora knölar 
  • stora, avlånga och ganska platta knölar
  • ljust och tunt skal, kraftigt gult innanmäte
  • god motståndskraft mot virussjukdomar och potatisbladmögel, dessutom motståndskraftig mot nematoder

Växtskydd

I husbehovsodling kan man odla potatis utan kemiska växtskyddsmedel. Den viktigaste faktorn när det gäller att förhindra växtskadegörare är att använda friskt utsäde och rätt sorter. Det lönar sig att för odling välja en sort som är motståndskraftig mot de sjukdomar, som tidigare år förekommit i det egna eller i nära grannars potatisland. Genom tillräckligt växelbruk kan man försäkra sig om att inga jordburna sjukdomar blir allmänna i marken. Man borde inte odla potatis på samma ställe oftare än vart tredje år.

Sjukdomar

Virussjukdomar

Virussjukdomar på potatis är allmänna i Finland. De mest skadliga är Y-virus som sprids med bladlöss och den jordburna virus som ger ringar inne i knölen. Då potatisen en gång fått en virusinfektion, sprids viruset vidare med sättpotatisen.

Virussjukdomar som överförs av bladlöss ses i växtbeståndet som brokiga, skrynkliga, vissnande och svagväxande blad. En kraftig virusinfektion minskar skörden väsentligt. Det är svårt att förhindra virussjukdomar som sprids med bladlöss. Om infektionen inte är mycket kraftig, lönar det sig att plocka bort och förstöra de angripna plantorna.

Ett jordburen virus ger bruna båg- och ringformade skador på knölarna, oftast går dessa skador djupt in i knölen. Virotiskt utsäde ger en buskaktig och missformad planta. Viruset sprids i allmänhet med infekterat utsäde eller med jordpartiklar. Viruset kan förvaras i marken i årtionden. Alla potatissorter kan bära på detta virus, men Bintje, Hertha, Matilda, Nicola, Pito och Rosamunda har visat sig vara mest motståndskraftiga.

Potatisbladmögel

Potatisbladmögel (potatispest) är en mycket allmän svampsjukdom hos potatis i både blasten och knölarna. Den sprids i allmänhet under sensommarens fuktiga perioder. Infektion ses i bladen som mörka fläckar, vilka på undersidan har ett ljust svampmycel. Från blasten går sedan smittan ner i marken. Angripna potatisknölar har en ojämn yta och är utanpå bruna, inuti är knölen rostbrun (brunröta).

Svampsporerna

Svampsporerna kan spridas med vinden också mycket långa sträckor, så det är inte möjligt att förhindra infektioner. Man kan minska skadorna genom att använda resistenta sorter såsom Matilda eller Suvi och genom att undvika alltför kraftig kvävegödsling. Man kan förhindra att potatisbladmögel från blasten går ner till knölarna genom att skära av infekterad blast och genast föra bort den från potatislandet.

Potatisskorv

Skorvsjukdomar som förorsakas av strålsvampar kallas allmänt för potatisskorv. Strålsvamparna som ger skorv trivs i väl kalkad (pH över 6), torr och varm jord. Skorven förstör potatisens utseende, men har ingen betydelse för skördemängden. Sorter som är motståndskraftiga mot potatisskorv är bland annat Nicola, Hertha, Ostara, Pito och Van Gogh. Det effektivaste sättet att bekämpa skorv är att hålla marken sur, pH 5,5–6, genom att före planteringen tillföra okalkad torv. Torra somrar minskar bevattning av potatislandet i juni-juli förekomsten av skorv.

Stjälkbakterios och blöt röta

Närbesläktade bakterier ger upphov till dessa rötsjukdomar, som ger den mest betydande skadan först i lagret. Vid stjälkbakterios blir nedre delen av stjälken slemmig, svart och illaluktande. Angripna plantor gulnar och bladen rullar ihop sig. Bakterierna kan med regnvatten föras ned till knölarna, som får blöta fläckar. Om man klämmer på en sådan fläck, kommer det ut illaluktande bakterieslem. Blöt röta gör att potatisknölen blir slemmig inuti. Angripna plantor inklusive rötterna förs bort från landet. Sjuka knölar som upptäcks vid skörden får inte lämnas kvar i landet. Om det finns många angripna plantor, lönar det sig att följande vår skaffa nytt utsäde. Risken för att knölarna angrips kan minskas genom tidig skörd.

Filt- eller lackröta

Filtröta är ett universalnamn på sjukdomar som förorsakas av samma svamp. Svampen som på potatis ger lackröta är ganska allmän och den bevaras länge i marken. Den sprids både med utsädet och med jord. På ytan av angripna knölar bildas skivaktiga mycelklumpar. Sjukdomen ger på blasten insjunkna torra fläckar och de övre bladen kan rullas ihop. Dessutom kan det på stjälken uppstå "luftknölar".

Lackröta kan bekämpas genom att man använder friskt utsäde och idkar tillräckligt växelbruk. Sjukdomen kan också bekämpas genom att man förgror potatisen och sätter den först då marken blivit varm.

Torra rötor

Jordburna Phoma- och Fusarium-svampar förorsakar torra rötor på potatis. Svamparna angriper potatisen via ytskador och ger röta under lagringstiden. Då svampen tränger in i knölen bildas där håligheter, som på väggarna har ljust svampmycel. Den skadade delen sjunker ihop och ytan krymper. För att förhindra sjukdomen skall man hantera knölarna varsamt och efter upptagningen låter man knölarnas yta torka upp innan de sätts in i lager. Om det förekommer torr röta, skall potatislagret och redskapen man använt rengöras noggrant.

Potatiskräfta

Potatiskräfta ger till en början ljusa, blomkålsaktiga svulster på knölarna och den underjordiska delen av stammen. På sensommaren blir svulsterna mörkare, de ruttnar och faller sönder. Sjukdomens vilsporer kan överleva tiotals år i marken. Sjukdomen sprids med sporer och infekterad jord. Potatiskräfta hör till de farliga skadegörarna och eventuell förekomst bör anmälas till landsbygdsnäringsdistriktet eller till växtinspektionslaboratoriet vid

Kontrollcentralen för växtproduktion

För att bekämpa potatiskräfta använder man friskt utsäde och motståndskraftiga sorter. De flesta potatissorterna är motståndskraftiga mot kräfta, men åtminstone Bintje, Puikula och Van Gogh är mottagliga.

Skededjur

Potatiscystnematod

Potatiscystnematoden är en liten nematod som lever i potatisens rötter. Nematodskadorna ses från och med högsommaren som gulnande fläckar i beståndet. Skadan blir värre år för år, om man odlar potatis på samma plats. På sensommaren ser man i potatisens rötter små bruna cystor med nematodlarver inuti. Cystorna faller till marken vid skörden och larverna bevaras inne i dem till och med i 10 år. Nematoden sprids i jorden, som sprids med sättpotatis, arbetsmaskiner, människor och djur. Motståndskraftiga sorter mot nematoden är bland andra Nicola, Hertha, Satu, Sini, Suvi, Van Gogh och Vital.

Bladlöss

Bladlössen i sig är inte svåra skadegörare på potatis, även om de suger cellvätska ur potatisbladen. Skadliga är de för att de sprider virussjukdomar också långa sträckor.

Rotmaskar

Knäpparskalbaggens larver kallas ofta rotmaskar. Knäpparlarverna är 2-4 cm långa och gula. De gräver hål i potatisknölarna, i rötterna och i rothalsen. Det finns larver speciellt i gamla gräsmattor, så det lönar sig inte att anlägga ett potatisland på ett ställe som länge varit gräsbeväxt - åtminstone lönar det sig då att först hålla marken i träda innan man sätter potatis där.


Skörd och lagring

Potatisskalet håller hanteringen vid upptagningen bättre, om blasten slås ett par veckor före upptagning. Då potatisen tas upp borde vädret vara torrt och temperaturen minst 10 °C. På en husbehovstäppa går det behändigast att ta upp potatis med en långskaftad potatishacka, som har två taggar. Vid upptagningen sorterar man ut eventuella sjuka och skadade potatisar, för att de inte i lagret skall kunna smitta ner de andra knölarna. Man låter potatisarna torka 1–2 veckor på en ljusskyddad plats, i 12–15 °C temperatur. Under den tiden läks skördeskador, potatisens skal blir starkare och framskridningen av de flesta lagersjukdomar avstannar.

Potatisen förvaras i 4–5 °C temperatur skyddad för ljus. I svalare blir potatisen söt och i varmare börjar den gro. I knölar som hamnat i ljus bildas alkaloiden solanin, som gör att de blir gröna. Gröna potatisar borde man inte äta, för solanin är giftigt och det sönderdelas inte ens vid kokning. Luftfuktigheten i lagret borde vara 90–98 %. Om man förvarar potatisen i kylrum, kan det hända att luftfuktigheten där är för låg. Då kan man täcka potatisen med ogödslad Biolan Grundtorv.


commenting

need_login_to_comment